nittonochgravid

dom här 3 dagarna när vi vandrat med klassen assåå.. vad ska jag säga har aldrig mått så dåligt, eller jo det har jag. men fyfan va less jag blev, längtade hem sjukt mycket redan först kvällen, va hårsmånet från att börja storgrina. usch.. är bara glad att vara hemma i min stad igen. underbara stad som jag förut hatade..
blev en FET kebab på kvällen igår mmm<33


glömmer aldrig<33

sista april igår då, åkte först till en kompis, så åt vi, eller jag, glass vid stan.. sen vidare till Mr. Snygg. kvällen var trevlig och det ena ledde till den andra för att sammanfatta det kort :-) riktigt kul iaf.. hah.

satte mig och kollade på Teen Mom vid 6 idag, de är ju så bra. älskar det. så iaf kommer pappa in och retar mig efter en stund, och för er som inte visste det så har jag lätt till pms och mina hormoner är ganska livliga just nu.
så till slut fräser jag åt han att sluta, då blir han och arg och så börjar vi skälla på varandra, ni vet hur det är när man bråkar med föräldrar. vi tycker dom är dryga och ivägen och dom tycker vi är omogna. iaf så avslutar han med ett "så fort du inte får som du vill så blir du arg". inte dom bäst valda orden just nu, när mina föräldrar säger så, eller tillexempel säger "nej vi bestämmer det här inte du, du får inte göra det eller bla bla bla.." så kopplar jag det direkt till aborten och allt de där jag gick igenom. så då blir allt ännu känsligare och så satt jag samtidigt och tittade på teen mom.. men stängde av tvn och tog min ipod för en rask promenad..

nästa vecka är det vandring med klassen i tre dagar.. fan va jag INTE vill..

 

 

/19

 

ADINA<3ADINA<3ADINA<3ADINA<3ADINA<3ADINA<3ADINA<3ADINA<3ADINA

Long time ago nu.

Man säger att Tiden läker alla sår. Men när jag var på um. förra veckan så sa kuratorn något smart som jag verkligen tycker stämmer: "Tiden läker inte alla sår, men tiden gör så man får distans till det som är jobbig.  Och ju längre tid det går glömmer man känslan av hur det kändes när det var jobbigt. Man vet att man var ledsen, eller kanske hade ont. Man minns bara att det gjorde jätte ont, men man får ändå inte tillbaka den känslan."

Snacka om att jag håller med. Även fast det bara gått 4 veckor EXAKT idag sedan jag gjorde aborten och det är fortfarande ledsamt. men inte som det var direkt efteråt, då kunde jag fortfarande minnas känslan av att vara gravid, jag minns bara att jag kände en lite klump i magen, men den exakta känslan kan jag ju inte minnas. och den försvinner mer och mer för varje dag som går.

Efter aborten var jag som ett öppet sår, väldigt känslig. Nu har såren blivit en skorpa, och senare i framtiden kommer det bli ett ärr. Det gör inte ont på sammasätt. men det är en erfarenhet, och ärret är något som alltid finns med mig hela livet, det är ju inte direkt så att jag någonsin glömmer den här händelsen och den här perioden. ärret är en påminnelse, men den behöver inte alltid göra ont.

Jag är glad över mina vänner kan jag då verkligen säga, jag är glad över att våren är här, jag är glad över mitt jobb. Jag är dessutom glad idag för först ska jag till banken och sätta in pengar på mitt sparkonto och sedan ska jag köpa en jätte snygg jacka från Gina Tricot, efter det ska jag möta en av mina närmaste vänner i skolan och då ska vi äta tacos. jag är glad för mina vänner =) jag är glad för mig själv som mår bra som jag gör!=)

Hade så bra!

/19

sitter här och tänker på hur mitt liv har förändrats på ett år, vilken syn jag fått på saker ocht ing jämnfört med då. förra året va jag en riktigt liten bitch o fjortis, gjorde aldrig som mina föräldrar sa eller ville, tänkte bara på mig själv. festade riktigt hårt, 3 gånger i veckan minst, varje vecka. sket i att åka o jobba och hängde med kompisarna istället, sket totalt i skolan också.
nu ett år senare, när jag varit gravid, även fast de inte va särskillt lång tidhar de ändå ändrat på min syn och inställning. jag försöker läsa upp matten som jag dumpade förra året, jag gör saker som ska vara gjorda i skolan, går på dom flesta av lektionerna, iprincip alla faktiskt. jag har börjat träna igen, festandet har jag heelt tröttnt på även om det kan vara kul någon gång, sista jag var ute va flera veckor sen och jag är då inte sugen för 5 öre att gå ut igen just nu! jag har fått komma tillbaka till mitt jobb som det faktiskt går helt okej bra på, och jag tycker att det är roligare nu än vad ja tyckte då. jag är mer angagerad i saker o ting. pengar jag fått från mina stipendier har jag stora delar av de lagt undan och sparat. jag har sökt massa högskolor och om jag inte kommer in vill jag jobba hel tids jobb eller vikarie. en till sak jag har bestämt mig för, eller bestämmt och bestämt.. jag har iaf den inställningen nu i den här åldern och de är; inge sex före äktenskap. även fast jag tar p piller just nu är jag livrädd att något skulle gå snett och jag skulle bli gravid igen, är inte sugen på varken sex eller graviditet just nu igen.
fan vad saker och ting har förändrats.

Han slet stoppningen ur dockorna, stack hål i bollarna.
Stum var han, ungen. Hård.
Ingen såg honom någonsin gråta eller skratta. De sade att han var ett
barn utan själ.
En gång tog han en duva i sina händer. Duvan dog.
Av skräck, sade man.
Osedvanligt elak.
Hård och elak vad han.
Mot eftermiddagen gick han uppåt berget. Stum stod han högt
där uppe och stirrade ut över dalen.
En dag upptävkte han den stora stenen. Där låg den, tjockhudad, dåsig, den stora stenen.
Stum, inåtvänd, ännu hårdare än pojken.
Pojkens första impuls var att få den i rullning för att krossa rucklena längst bergssidan.
Men hans krafter räckte inte till. Han var tvungen att he upp och satte sig på den stora stenen.
När solen gått ner blev den stora stenen ljum. Uppe på den sträckte pojken ut sig, pojken och hans kalla ensamhet. Han lade sig raklång på stenens skrovliga mage. Där blev han liggande och tittade upp i himlen. Himlen var ett väldigt hav av gyllene öar, de ockrafärgade molnen som färgats av solnedgången.
Med sorgsen stämma sjöng han, sånger han lärt och andra som han hittade på, och alla handlade de om en mor och hennes omma viskningar. Efterhand lindade han in sig i sången, blev ännu mindre och kurade ihop sig mer och mer i den stor stenens moderliga famn. Lite i taget mjuknade stenen. Ömt och försiktigt formade den sig efter den lilla bräckliga kroppen.
Den första kärleken rörde lätt vid pojkens hjärta.
Med långsamma steg vandrade natten in i dalen.
En sval vind strök pojken över håret.
Den hårda pojken sov,
och i sömnen drömde han,
och i drömmen
log han.

på torsdag ska jag till um igen. kl09.30 till kuratorn och prata lite, kan behövas!! och sedan kl 13 ska jag göra ett till grav test så jag nite är gravid fortfarande =)

Jag har funderat på hur du skulle sett ut! Hade du varit smal, rund, lång, kort, svart eller brun hårig, hade du haft svarta eller bruna ögon? Har du sportat eller blivit super modell? Vad har du jobbat med? Hade du skött skolan eller varit less på den innan gymnasiet börjat?

funderingar funderingar. ye ye ye. så går det..

Det sägs att en handling inte nödvändigtvis definerar vem du är, och att en människa inte är den han var under ert senaste samtal, utan den han varit under hela ert förhållande.
Men alla de valen man gör med handlingarna tillsammans måste väl definera den man är, för det är utifrån sina handlingar man beröms, bedöms, kritiseras, älskas o hatas.

Man står varje dag inför två val, att antingen göra det eller inte. Och vilket val man väljer beror oftast på konsekvenserna/belöningarna som kommer utifrån respektive val. Jag har allt för många gånger stått inför allt för många val. Jag har många gånger satt mig själv i idiotiska situationer där jag tvingats göra val som inte bara påverkar mitt, utan också andra personers liv. Jag har förbannat mina idiotiska och ogenomtänkta handlingar som försatt mig på bottnen av det djupaste havet där oavsett vad jag väljer, så kommer jag bli tvungen att kämpa som aldrig förr för att nå vattenytan.

När jag tänker tillbaka minns jag att när jag befann mig i vardera situation kändes det som helvetet brutit löst.  Men när jag tänker tillbaka idag, så var första gången en barnlek jämfört med andra, BARNLEK. Samtidigt som jag visste ungefär vad som väntade, vilka procedurer jag skulle bli tvungen att genomgå och vilken fysisk smärta jag skulle genomlida. Så var jag inte på något sätt förberedd på taggtrådarna som drogs åt kring mitt hjärta. Den tomheten som besatt min själ, den ilska, den ånger, den sorg och den avsmaken jag fick för mig själv var omätlig med något jag någonsin känt förr. Det gick inte över, det går aldrig över. Min förmåga att känna empati tror jag drabbade mig hårast av allt, och min längtan efter "dig". Känslan går aldrig över, och avsmaken för mig själv gick aldrig bort. Det kanske låter hårt, det kanske låter överdrivet, men vem är någon att säga att det är just det. För mig är det varken hårt eller överdrivet, för mig är det känslor. För mig är det livet. För mig är det livet jag lever och livet andra aldrig fick chansen att leva. Och oavsett val jag gjort eller kommer göra så kommer just dom där två alltid finnas med mig, alltid.

Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade valt annorlunda. Men jag finner mig själv tänka på det mindre och mindre för varje dag som går. Jag är väl medveten om vad jag gjort, och jag är väl medveten om vad jag tycker om det jag gjort. Men jag är än mer medveten om vad jag kommer göra. Jag är medveten om vad jag gör nu, och allt jag kommer uppnå. Jag vet att jag kommer vara del av något som är så mycket större än mig själv, för det är precis vad mina mål är. Och dagen jag gjorde det andra valet, gjorde jag också valet att sätta mål. Sätta konkreta mål och kämpa arslet av mig för att nå dit. Och trots att jag förmodligen aldrig kommer förlåta mig själv för det jag gjorde. Så måste jag tro på att något så mycket vackrare, så mycket finare, kommer födas in i något så mycket vackrare, så mycket finare och med mer kärlek och längtan och lycka än någonsin förr. Födas in i uppfyllda drömmar och avklarade mål. Och det kommer inte finnas minsta tvekan i ett endaste ben i min kropp, för det kommer vara precis vad jag vill..

Igår när jag skulle åka och jobba fick vi byta från tåg till buss, och dom som endast skulle 3mil längre, dvs jag, fick vänta på taxi. det tog väl ca 20minuter till innan den kom men jag hann som tur var i tid. allafall, när jag står där på perrongen och solen börjar lysa känner jag mig så himla lycklig, ni vet vår känslor. underbart! sedan vrider jag på huvudet åt andra hållet, och just för sekunden så knyter det sig i magen. jag kom då underfund med att det var där jag var, för 16 dagar sedan, jag kunde se dom översta våningarna på det höga sjukhuset bakom trädtopparna. åhh.. jag stod länge och kollade, kunde verkligen inte slita blicken ifrån det.. där inne händer det mirakel. en våning under där jag låg, blev kvinnor och män föräldrar, våning där jag låg på tog vi bort våra älskade.
idag ska jag än en gång åka förbi, och jag ska försöka, verkligen försöka att inte slänga blicken dit.

idag ska jag nämligen åka till min lärare och leka med hennes barn, en äldsta är 4år och den yngsta är 1 =) mys.

Jag tror jag helt och hållet har kommit av mig, med att vara tonåring. Har ingen lust att gå ut med kompisar till krogen längre. Känns som jag inte har något liv. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Hatar mina föräldrar mer än någonannan.

Det sved nyss till lite i magen på mig , och det var en känsla jag ofta kände i magen under tiden jag var gravid. Det gör inte speciellt ont eller så, men det svider till lite. Vilken skillnad det är på mina vardags rutiner nu jämnfört för några veckor sedan. Så här såg det vanligtvis ut då:

04.00 / 05.00 - vaknade, smått illamående och himelskt hungrig, upp och äta lite fil
06.00 / 06.30 - hungern börjar komma igen, frukost nummer två med mer fil och lite blåbärssoppa
08.00 - frukost nummer 3, smörgås och glas mjölk
10.00 - hungrig igen, tar smörgås och mjök. Börjar bli skapligt trött..
11.30 / 12.00 - 2 portioner lunch
14.00 - hungriiiiig matmatmat, åt mellis och sov ca 2 timmar
16.30 - middag, 2 portioner
20.00 - helt slut.. äta macka
21.30 - ZzzZzZzz...

Nu däremot är jag inte lika hungrig, mitt sug efter söta saker, skräpmat, kyckling och allt annat man kan stoppa i munnen börjar dämpas. Min mage har även gått ner lite så den står inte ut lika mycket och mina bröst har börjar säcka ihop nu.

Jag tänker på mitt barn varje dag,det gör jag verkligen. Jag försöker att hitta på saker, träffa kompisar, shoppa, gå ut, ja normala saker tonåringar gör. Det har verkligen hjälpt mig annars hade jag inte mått såhär bra som jag ändå gör, eller är det ens okej att må bra efter? Ja menar, jag mår inte bra bra. Men jag orkar iaf kliva ur sängen och vara stakt om det. Kommer alltid älska mitt barn , din själ kommer alltid att finnas i himlen och vi kommer mötas andligt någon gång, Jag älskar dig, du var aldrig oönskad. Det var bara fel tajming, fel tid.. Sorgligt nog.

Satt nyss och kollade runt lite på youtube, hitta fina klipp, kolla in det här! Åh..<3

http://www.youtube.com/watch?v=vsaoJyp6poo&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=OWbYw60ZNBU&feature=related



Alltid du <3

/19

Idag har solen skinit i stort sätt hela dagen, vilket är helt fantastiskt!

Har inte gjort särskillt mycket faktiskt. När jag åt middag satt jag även och såg jag på Teen Mom, blev ledsen när Catelynn grät.. usch.

nu sitter ja iaf hos malin =) vi ska uuuut :D:D love my malin and all my other friends, you guys ruuullleeeesssss !!! <3


bye suckers :D nu ska jag vara normal tonåring för en kväll! puss

/19

mår illa på mig själv just nu.

dags att anmäla dig nu ditt fula äckel =)

Göteborg,
Malmö,
Karlstad
Kristianstad
Falun

när jag sökte visste jag inte ens vart kristianstad låg, men det lät iaf bra ;D men kikade kartor nyss, och de ser ju bra ut, i skåne och grejer. skönt :-) mitt sista val är iaf falun, vill bort från det här länet. BLÄ